Berlese-fällorna levererar

Det är nästan omöjligt att hitta vissa organismer utan någon slags fälla. Trevfotingar (Protura) är en sådan grupp, sällan sedd och därför relativt okända. De ingår i klassen urinsekter (Entognatha) där även hoppstjärtarna ryms, och representeras av fyra kända arter i Sverige. I några moss-prover från västra Öland har jag i mina hembyggda Berlese-fällor fångat några av dessa mystiska ögonlösa djur som jag bara lyckats hitta en gång tidigare (på en murken träbit i Hälsingland). De rör sig trögt och saknar antenner, det främre benparet fungerar som känselspröt och har riklig behåring. Deras biologi är naturligtvis dåligt känd då de för det första är svåra att hitta och för det andra rätt små, oftast under millimetern. De exemplar jag fångat verkar vara trakétrevfotingar av arten Eosentomon transitorium enligt den litteratur jag lyckats skaka fram från internet. Några nycklar för nordiska arter har jag inte hittat men några tyska, ryska och italienska har fungerat som underlag. Det finns dock 58 andra arter i släktet så jag håller bestämningen öppen.

Ett annat roligt fynd i samma moss-prov är oribatid-kvalstret Camisia biurus som var ny för mig och en hyfsat karakteristisk art med sina två långa utskott på bakkroppen.

Nedan har ni mina mycket simpla Berlese-fällor som jag inte har någon lampa över, vilket man normalt har på den här typen av fällor. Min teori är att de allra minsta fuktkrävande organismerna inte hinner ur provet om du värmer det för hårt.

/Johan