"Ohyra" vid stranden

Ordet ohyra klingar liksom fel i mina öron och låter onödigt negativt, men ordet finns fortfarande och används flitigt inom vissa kretsar. Ordet lär ha tillkommit p.g.a. vidskepelse under 16-1700-tal då det var tabu att ta orden 'råtta' och 'mus' i sin mun. Idag används det i ren okunskap om oönskade gäster i trädgårdar och dylikt. Enligt mig finns ingen ohyra och jag drivs istället av en djupgående nyfikenhet inför naturens mångfald och tar varje tillfälle att lära mig något nytt om världen där ute.

Idag mötte jag ett "ohyra" i Skärlöv som jag första gången stiftade bekantskap med förra vintern och lärde mig ett och annat om. En liten varelse som kan ställa till det för människan om den förekommer i stora mängder, nämligen kvalstret Penthaleus. Dessa kan i stora antal ge sig på höstvete och liknande grödor. Jag är osäker på om dessa alltid har funnits här eller är på spridning men milda vintrar borde vara en fördel för dem. På engelska kallas de winter grain mites och är ökända för att också kunna förstöra gräset på golfbanor under vintrarna. Ibland misstolkas tydligen "symptomen" som skador av snömögel (Microdochium nivale). Droppen på ryggen är avföring. Japp, de har röven på ryggen!

I massförekomst fann jag också idag en hoppstjärt som jag hemma i mikroskopet efter mycket om och men bestämde till Hypogastrura litoralis (högst osäkert). Dessa är riktigt besvärliga att artbestämma tycker jag (men det finns svårare), finns strax över 10 arter i Sverige och alla ser NÄSTAN likadana ut! Man får ofta lite ledning av miljön men i slutändan är det detaljstudier som avgör. Formen på hoppgaffelns yttersta del (mucro), behåring på antennerna, klornas form och antal ögon är några av karaktärerna man måste se bra. Det innebär att man rätt ofta måste kunna göra hyfsade mikroskopiska preparat, något som jag måste träna på myyyyycket. Skam den som ger sig! Tur man har en snäll expert att skicka exemplar till...

*****Arne Fjellberg har senare bestämt dessa till Hypogastrura viatica*****

/Johan